Me, Myself & I

Mitt liv känns bara trasigt just nu. Jag väntar bara på att det faktiskt ska vända.
Först det här med pappa, det är så sjukt jobbigt, även fast jag vet att det är rätt för mig.
Men jag fick ett mail där det stod att jag inbillar mig massa saker .. Jag förstår inte!
Hur kan personen inte se vad han själv gör? Ja, jag förstår verkligen ingenting. Däremot ska jag inte tynga min blogg med detta trams, som det faktiskt är. Men på grund av detta sover jag riktigt dåligt!
Antingen sover jag inte alls eller så sover jag 12 timmar i ett sträck! Jag vill ta mig ur detta - NU -

Arbetet sa jag ifrån mig idag, men en riktigt dålig anledning. Jag skäms nästan för det själv, men just i detta läge KAN jag inte ringa och berätta sanningen heller. Jag orkar helt enkelt inte ta itu med det.
Att jag inte passar inom vården har jag vetat hur länge som helst, men ändå söker jag ett annat arbete som personlig assistent. Hade jag vetat att det var så tungt så hade jag förmodligen inte gjort det, men nu har jag liksom en grej till att lägga i min "icke-avslutade-väska" vilket känns för jävligt rent ut sagt!
Jag längtar så mycket tills på fredag så det finns ju inte.

Händelsen med pappa är nog en av de tuffaste jag någonstin varit med om. För även om saker är som dom är och att det har varit såhär i många många år, så kan jag inte släppa helt och hållet.
De gånger jag faktiskt inte tänker på det så mår jag helt okej, men när jag befinner mig i den här svackan som kommer nu och då så känns det som att jag lika gärna kan lämna allt och flytta tillbaka till norr och bara vara.
Det är inte okej!

Jag har många mål som jag vill uppnå, men jag vet bara inte hur jag ska orka!!

*Komma ifrån relationen från min far
*Skaffa ett arbete som jag kan behålla
*Få en bättre relation till mina vänner
*Orka berätta saker som händer för vännerna
*Inse själv att jag inte passar inom vården
*Vara ärlig mot mig själv och ta hand om mig
*Avsluta studier som jag är intresserad av
*Ta körkort
*Stå upp för mig själv och inte bara behaga andra
*Lära mig att säga ifrån till människor (inte bara Thomas)
*Må bra

Det är dessa saker som jag MÅSTE jobba med. Visst har jag kunnat säga ifrån till pappa nu, men det är en sån himla lång väg kvar att gå. Men, jag kanske ska berömma det jag faktiskt GÖR, än att bara klanka ner på mig själv.. Jag vet faktiskt inte!

Jaja, det är bara att bita ihop och börja leta efter passande arbeten, för tro mig - Hemma blir jag galen av att vara 24-7.

, Suzanne ,