Me, Myself & I

Efter att igår ha publicerat en mycket sann "bild" på min blogg så är det värre än någonsin..
Har inte sovit många timmar inatt och när jag väl somnat så har jag hoppat till vid minsta ljud..
Hur kan människor bete sig på det här viset?
Jag tänker inte skriva ut vad och vem det gäller, utan jag skriver detta till mina närmsta som vet vad det handlar om och även för min egen del..
Just nu är det så dystert för mig så jag vet inte ens om jag kommer orka gå igenom detta..
Jag försöker hela tiden att inte bråka med människor, att försöka bara gå förbi och att inte ens bry mig och rent undvika människor som nu hatar mig, men tydligen kan personerna inte låta mig vara ifred..
Jag försökte visa min vuxenhet igår, men jag hade ingenting för det och det enda jag fick tillbaka var skrik, glåpord och förmodligen en anmälan, som inte kommer att fungera i praktiken..
Vi har bestämt oss för att flytta i alla fall!
Vi orkar inte längre med såna här människor och jag kommer definitivt inte att ta kontakt med någon här nere någonting mer.. Jag har de vänner jag har och vill faktiskt inte ens intressera mig för några fler, då jag uppenbarligen inte kan lära mig att känna igen en "icke vän"..
Idag ska jag gå och slänga bort en massa saker, fortsätta leta lägenhet och det enda jag kan säga med säkerhet är att jag vill bort härifrån.. Hade jag pengar skulle jag sticka redan nu..
Thomas är mitt stora stöd i allting, han är den som bryr sig på riktigt och jag är oerhört glad över att han finns i mitt liv!

Ska snart gå ut på en långpromenad med Frasse och Nova och jag kommer förmodligen att bli borta en lång stund idag, för jag kan inte vara hemma..
Jag bara funderar hela tiden på allting som hände igår och på alla "om" och jag orkar helt enkelt inte med det.
Får avvakta på ett samtal som jag väntar med iver på, för jag vill verkligen ha ett slut på allt detta.
Jag vet också att de personerna det här gäller förmodligen sitter och läser min blogg och jag ber er, för sista gången nu att bara lämna mig ifred. Gör vad ni behöver göra för att känna er lyckliga, men lämna mig sedan helt ifred. Jag vill inte ha någonting mer med er och ert liv att göra, så låt mig bara passera tills dess att vi flyttar.
Tilltala mig aldrig någonsin igen, för jag kommer inte svara.
Gör det som ni nu tänker göra och ge sedan upp mig.
Jag vill inte provocera, uppröra, göra illa, tala illa eller stå i er väg, så jag hoppas att ni visar mig den ömsesidiga respeketen att inte heller göra det.

/ Suzanne /